måndag, oktober 30, 2006

Är det så Becksvart verkligen?

Köp/låna/tjuvläs i butiken: Roger Wilsons text om det svenska filmklimatet i Fokus. Fler texter av honom på samma ämne i tidningen, hittar dem inte på nätet. Intressant dock att redaktionen efterlyser risktagare och mindre publikfriande filmer/filmare, och nämner Josef Fares i samma andetag. Är det inte just publikfrieriet som gjort att hans filmer blivit så välbesökta? Alltså, jag tycker det är fantastiskt att Josef Fares gör film på det sätt han gör, att han gör den typ av filmer han gör (även om jag inte tillhör de mest förtjusta över själva resultatet), men risktagare?

Och angående den stora rubriken BECKSVART på omslaget... Jag vet inte, jag är verkligen den första på att skriva under på att mycket svensk film är fruktansvärt dålig, att det varken blir hackat eller malet i de våldsamma ansträngningarna att passa allt och alla. Men jävligt är det väl inte? Vi har Plattform, vi har Dansk Skalle, vi har Moodysson och Runge, Stein och Mårlind, Stockholm Boogie-tvillingarna, Jesper Ganslandt, Martin Munthe... och fler jag inte kommer på just nu. Är inte det ganska mycket för ett så här litet land? Jag tycker det ser ljusare ut än på länge - särskilt vad gäller bredden och variationen, och i viss mån risktagandet. Problemet är att inte så många går och ser deras filmer. Men de finns! Ett annat, och mycket allvarligt problem, är ju förstås också att många av dessa filmare inte fått en spänn från Filminstitutet, i vissa fall har de fått stöd när deras filmer i princip redan är färdiga.

--
"It does not do to rely too much on silent majorities, Evey, for silence is a fragile thing. One loud noise and it's gone.

But the people are so cowed and disorganised. A few might take the opportunity to protest, but it'll just be a voice crying in the wilderness.

Noise is relative to the silence preceeding it. The more absolute the hush, the more shocking the thunderclap. Our masters voice have not heard the people's voice for generations, Evey, and it's much, much louder than they care to remember."
Alltså, det här med att läsa serier, det verkar ju vara ganska trevligt. Fattar jag nu, decennier, mer än ett halvt sekel, efter alla andra. Jag är en dålig, dålig människa. Kanske inte lika dålig som Guillou, men ändå. Oh well. Några tips på hur man ska fortsätta efter V for Vendetta?

14 kommentarer:

Anders sa...

"Black Hole" av Charles Burns. Sex, droger och muterade ungdomar i amerikansk småstad på 70-talet. Lär även vara på väg att bli film.

gudmundson sa...

Jag är inget seriefreak, men rekommenderar Will Eisner, som ju mer eller mindre skapade hela genren med serie-romanener. Det är självfallet kul att läsa hans gamla superhjälte The Spirit, men faktiskt både en litterär och filmisk upplevelse att läsa det han producerade senare i livet i sina mer komplexa historier om den judiska identiteten och livet i Bronx.

Men jag vet inte. Från V till Will Eisner är det ett ganska långt steg. Från Wachowski till Lubitsch, typ.

gudmundson sa...

Ah.

Serie-romaner menar jag.

Charlotte W sa...

Jag är nattsvart i själen och delar därför den pessimistiska synen på svensk film. Men vill som malmöbo ändå lyfta fram Anders Banke & hans vampyrfilm - och visst det är ju inte det enda positiva exemplet på svensk genrefilm utanför beckträsket under senare år.
(Din make är en filmbekantskap jag ännu inte gjort tror jag (kan inte heller se filmsekvenser utlagda på nätet utan att de blir sönderhackade i min lilla dator).)

Fredrik Adolvsson sa...

Serie-romaner är ingen genre utan ett format, och ett begrepp jag kan störa mig på av en rad anledningar som kräver ett helt eget inlägg. Med det sagt gör Gudmundson ett alldeles utmärkt tipsande, enligt min ödmjuka åsikt. Will Eisner var en av de bästa, hans inflytande över seriemediet är enormt, och dagen jag fick skaka hans han är en av dom största i mitt nördiga liv.

Annars, från V for Vendetta kanske det är närmare att stega till andra verk av Alan Moore. Watchmen är min personliga favorit, och även om jag inte läst From Hell själv kan det vara trevligt att se historien som den först presenterades.

Jag vill även se till att nämna Neil Gaimans (min stora idol och förebild, som jag också haft turen att träffa, och skulle en buss få för sig att köra över mig lär jag inte dö helt olycklig) Sandman. 10 album som skapar en avslutad historia (även om det finns relaterade sidoprojekt). Om Morpheus som härskar över drömmarnas rike, och det är en historia mer om berättelser än någonting annat. Den kvinnliga fanskaran har förresten alltid varit stor hos Neil, större än för de flesta andra serieskapare, jag vet inte om det är ett faktum som kan locka.

Och för att inte den här kommentaren ska bli alldeles för toklång, tänker jag peka till en tråd jag skapade på Bloggywoods forum, på precis samma tema.

Jodå, jag är i allra högsta grad ett seriefreak :)

Emma sa...

Tusen tack för tipsen!

Och Charlotte: glömde bara bort Banke. Helt rätt!

Anonym sa...

Du får inte missa Elektra Assassin!
Av Frank Miller och Bill Sinkiewicz. Go girl!

Emma sa...

Olof: Elektra Assassin låter naturligtvis som något som är right up my alley. :) Mycket bra förslag!

superkryp sa...

Watchmen är ett mycket bra förslag. :)

Mitt andra förslag blir Batman - Mörkrets riddare (Frank Miller m.fl. Säkert ännu tuffare på engelska, men det fattade jag inte för hundra år sedan).

Anna Nio sa...

Jag har inte fått intrycket av att du är särskilt känsligt lagd eller är ute efter varken filmer eller seier med glada hästar eller annat trams, så on that note tycker jag du ska undersöka "Preacher", som enligt mig är den bästa serien av dem alla. Det är en avslutad historia om nio album, som handlar om att Gud bara har splittat från sin plats utan förklaring eller hänvisning, och om mannen som inte tolererar detta, utan ger sig ut på en quest för att ställa Gud till svars. På vägen finns sjukt intressanta karaktärer, massor av våld, fantastiska repliker, vampyrer, hemliga ordnar, änglar, rasism, inavel, kärlek, politik, rednecks, religion, sex - ja, det mesta finns med helt enkelt. Finns i alla välsorterade seriebutiker, check it out.

Anonym sa...

Tror också stenhårt på att vi har intressanta saker att vänta från regissören Johan Joneson. Frostbiten var intressant och väldigt ambitiös fast inte särskilt bra, tråkigt nog. En del har nog att göra med liten budget. Bara förhållandet mellan kriminalfilmer/andra filmer blir jämnare så är vi på rätt väg åtminstone.

Emma sa...

Anna Nio: Finns det ens serier om glada hästar? :) Tack för tipset!

Superkryp: Jo, Watchmen ser ut att vara nåt, den med.

Fredrik: Frostbiten vann tre priser på Screamfest läste jag idag, för specileffekter, musik och make up. Och så vansinnigt låg var inte deras budget i svenska mått mätt. Den låg på 21 miljoner.

Anonym sa...

Allt med Dave McKean + Neil Gaiman! Favoriter är Black Orchid, Mr Punch och Signal to Noise. Grafiskt och berättartekniskt ganska speciellt.

Av Frank Miller + Dave Gibbons: Give me Liberty och Martha Washington goes to War. Konventionell action med svart kvinna i huvudrollen.

Håller med om rekommendationen av Black Hole - lysande. Även Preacher är bra, om än mer åt det splatter-roliga hållet.

Emma sa...

Ska göra en liten lista med era förslag och ta med mig till lä,mplig serieaffär under dagen och kolla vad jag kan hitta. Tack för tipsen!