onsdag, februari 28, 2007

Nicole Kidman i underlandet

Most people go through life dreading they'll have a traumatic experience. Freaks were born with their trauma. They've already passed their test in life. They're aristocrats. (Diane Arbus.)

Har precis sett Steven Shainbergs Fur, hans "fantasiporträtt" av fotografen Diane Arbus med Kidman i huvudrollen. Älskade Shainbergs Secretary, älskar Arbus bilder - men hade ändå inte så höga förväntningar. Filmen har fått ljummen kritik, och har väl mest uppfattats som "konstig". Och ja... det var den väl. Men jag tror att jag tyckte om den. Någonstans har den samma tema som Secretary; hur fantastiskt, romantiskt och förlösande det kan vara när ett freak hittar ett annat freak och att det inte alltid syns på ett freak att han/hon är ett freak och att det inte är freaksen som är de riktiga freaksen. Visst, jag kan förstå att många tyckte att Secretary var ett jolmigt försök att mainstreama s/m - själv tyckte jag bara att det var så galet romantiskt. Hur de hittade varandra och hittade vad som funkade för dem - precis som James Spader och Andie MacDowell hittar varandra i en av mina all time favoritfilmer; Sex, lögner och videoband. Fur är inte alls lika stark som någon av de två filmerna, men jag tycker om själva... principen.

Jag tycker om "fula" fotografier också. Kolla in t ex Lee Friedlander, William Eggleston, Nan Goldin och Martin Parr om ni inte redan kände till dem.

--

Såg The Contract igår. Tyckte inte särskilt mycket om den, men den förtjänar en liten eloge för att den bröt ett och annat filmtabu:

Ung, svart man som har högljutt sex med en vit, lönnmördande pensionärska. Check!

Full frontal male nakenhet med en man iförd kladdig kondom. Check!

Kvinna som leker med sig själv. Check!

måndag, februari 26, 2007

The Next Best Thing

The Next Best Thing gick nyss på TV400, jag hade faktiskt inte sett den tidigare. Det har bara inte blivit av, och snacket som gått om den, kritiken den fått har inte riktigt gjort mig så sugen. Men av en slump läste jag i en tidning, blogg, någonstans - jag kommer inte ihåg var, och jag är ledsen om jag stjäl det här ifrån någon - häromdagen om Rupert Everetts självbiografi, och att han i den säger om det alla kallar hans livs största filmiska bottennapp något i stil med att han kanske skämdes när det begav sig, men att han några år senare befann sig i en bar någonstans i Asien och filmen gick på en tv-skärm i bakgrunden - och plötsligt var filmen avant garde, något som var före sin tid, någonting vågat och provokativt. Och att det var ett av hans livs största ögonblick. Ärligt talat, jag tyckte att filmen var rätt vågad fortfarande, också här i Sverige 2007. När det gäller romantiska komedier från USA är det som om de vad gäller könsroller, sex och sexualitet tagit några gigantiska kliv bakåt de senaste åren. Häromdagens film t ex, You, me and Dupree, var vidrig. Och den ängsliga böghumorn som florerar i diverse svenska humorprogram gjorda av heteromän är inte så jävla roligt det heller.

Och någonstans gör jag nog en koppling till Britney-härvan och vårdnadstvisten tidningarna kastat sig över. Någon mening från en kvällstidning sitter kvar och skaver: "Kevin försöker smutskasta Britney genom attt berätta om hennes sex-eskapader med andra kvinnor.". Smutskasta?

And the filmpaket goes to...

Om jag har räknat rätt är det lika mellan Teachgirl och Anna som hade 12 rätt var i Oscarstipset. Eftersom min hjärna känns lite för mushy just nu för att kunna hitta på en klatschig utslagsfråga går det utlovade filmpaketet om fem filmer till den av er som svarar snabbast i kommentarerna från och med nu. Jag garanterar inte kvaliteten på paketet, men kan lova att fyra av filmerna kommer att vara bättre än Hälsoresan.

--

Jag kan inte fatta hur tråkig galan var. Hur lyckades Ellen DeGeneres vara så profillös och tråkig? Hur förvandlades Oscarsgalan till en sådan Gore-fest? Var Diane Keaton dyngrak eller bara bohemisk? Varför hade Clintan inte sina glasögon? Hatar Beyonce och Jennifer Hudson varandra lika mycket som de såg ut att göra?

--

Nu, soffan, mat (olja och salta babyspenat, släng ner lite på en tallrik, täck med färsk pasta fylld med antingen svamp eller pesto, strössla massor med riven parmesan och finhackad gräslök ovanpå och häll över juicen från en halv citron - klart på 10 minuter), lite choklad och antingen filmleftoversarna från i helgen: Angel A eller The Contract eller kanske Talladega Nights eller något som Cleopatra, Kort möte eller någon Bergman. Eller äh, det blir Talladega Nights. Lätt.

--

Påminn mig nästa gång jag ska bli plåtad till en eventuell bildbyline, att det här med att bli plåtad efter tre timmars sömn när man redan är hormonell och sur generellt är en dålig idé. Annars är det här med att vara frilans för en redaktion på det här (förhoppningsvis) regelbundna sättet något jag kan tänka mig mer av. Man dyker upp lite då och då, förslagsvis när redaktionen bjuder på chokladglass och modeansvarig slumpar ut innehållet i två backar fyllda med skönhetsjunk.

snark

Men herregud vilken katastroftråkig gala. Mäktigt förstås att se Marty smyga bakom kulisserna och kika ut när de vann Bästa Film, även om filmen i fråga inte alls är hans bästa, eller ens en av de bästa förra året. Mäktigt också förstås att se de tre amigosarna - Lucas, Spielberg och Coppola - dela ut Bästa Regi till samme Marty. Annars är väl det mest anmärkningsvärda att Babel inte fick nästan någonting. Och att Gunnar Rehlin satt i exakt samma ställning i 3,5 timmar.

Nu, skicka iväg en recension, sova. Räknar era svar i Oscartipset senare under dagen/kvällen. Jag fick ett rätt mer än förra året, hade 9 rätt om man räknade bland alla kategorierna och förlorade igen. (Räknar man bara dem jag tog med har jag ingen aning.)

söndag, februari 25, 2007

Nu jävlar!

Snart på väg ut till Kransen för att titta på Oscarsgalan (yaaaaay! there was much rejoicing!), antingen kör vi min medhavda Adam's Rib som förfilm - eftersom det ropats efter Katherine Hepburn - eller så kör vi något mer Oscarsrelaterat och/eller nytt. (Jag ber en stilla bön att det är mindre kackel än förra året, so not in the mood, och jag vill fan höra tacktalen i år. Okej? Och i år ska jag helst ha mer än 8 rätt.)

Om jag räknat rätt är vi/ni 15 stycken som tippat, kanske dyker det upp någon mer under kvällen. Tippförbud dock efter kl 02.00. Vinner jag tänker jag håna er för all framtid och eventuellt lägga upp en YouTube-film när jag dansar segerdans, men de utlovade filmerna går självklart till den som i så fall kommer tvåa. Är det några som får lika många rätt blir det utslagsfrågor och jag är enväldig domare. Nu är jag med i sammanlagt tre olika tips, eventuellt blir jag förnedrad av er, ett gäng bestående av gammalt Filmkrönikanfolk och Göteborgs filmfestivalfolk och gänget ikväll som mest består av folk från Stockholms filmfestival. I en av potterna finns en hel del pengar, i en annan finns det en hel del vin, i mitt finns det alltså 5 filmer i ett egenhändigt ihopknåpat paket. Må bästa tippare vinna!

--

Låtom oss bedja för elakheter från DeGeneres håll, skandaler, Dustin-fyllor och fantastiska tacktal. Amen.

--

Såg förresten Apocalypto på Rigoletto idag. Inte lika till mig som många verkar vara - och dessutom blir jag på riktigt dåligt humör av att boka på SFs crapsida, betala 95 spänn per biljett och sedan stå ut med ljudbortfall under en hel akt.

fredag, februari 23, 2007

I could sleep with the entire planet and still feel rejected.

Idag är jag som Gael Garcia Bernal i Science of sleep, tänker att det jag skriver är skit fast det är bra (och förresten dyker upp i en större tidning nära dig redan nästa vecka), tänker att jag inte får några kommentarer fast jag får det, tänker att ingen svarar på mina korkade kommentarer fast de gör det, tänker att de i videobutiken tycker att jag är stans största tönt fast de mer än halverade mina förseningsböter och log jättetrevligt, tänker att jag är rynkig och grå fast jag fortfarande ganska ofta får visa leg på systemet (jag köpte den där First Wrinkles Soothing-krämen til slut ändå igår och gick back 640 spänn och är nu torrare än någonsin i ansiktet. Störtlöjligt.).

Så, ner i soffan under täcket med You, me and Dupree, The Contract och Angel A. Musikbyrån om A-ha halv tio får bilda någon form av paus. (Och nu tänker jag att herregud ska jag verkligen outa mitt tråkiga liv trots att jag längtar efter soffan och inte bryr mig ett dugg. Egentligen.)

UPPDATERING kl 20:34: Nä, men det här med min lugna hemmakväll gick ju precis i stöpet. Istället ska jag om en timme ta mig till Radiohuset och prata Oscars. Oh well. Jag såg i alla fall till att få pröjs. You, me and Dupree är hursomhelst en vidrig film, so far. Jag hatar filmer om vuxna människor som inte kan säga emot sina svärföräldrar och filmer som mer eller mindre går ut på att män är som små barn som blir hunsade av sin fru, till och med får curfews, och egentligen bara vill dricka öl, spela biljard, kolla på sport, skräpa ner, servera nachos på arvegods av silver och beställa hem latexstrippor. But pleeease!

KL 23:13: Jaha, så har man stammat och sluddrat en stund i radio då. Skönt. Och skrattat åt det här blogginlägget och att Marcus Birro tycker att han ser ut som en estnisk groda på den här bilden. Jag fnissar fortfarande. Jag tror att jag är lite trött.

torsdag, februari 22, 2007

Oscarstips!

Jag tänkte anordna ett litet Oscarstips, den som vinner får en liten hög med... hmmm... 5 filmer jag inte vill ha kvar i min hylla längre. Jag förlorar alltid själv - Paradise Garden-jumbopris-vinet jag hade tänkt håna förloraren med förra året gick till mig själv och man fick huvudvärk och ilningar i gom/tänder/ryggrad efter bara någon klunk - men här är mina gissningar. Här hittar ni formulär att skriva ut inför Oscarsnatten.

Jag tog inte med alla kategorier, bara de största/roligaste. Here goes:
Performance by an actor in a leading role
Leonardo DiCaprio in “Blood Diamond” (Warner Bros.)
Ryan Gosling in “Half Nelson” (THINKFilm)
Peter O’Toole in “Venus” (Miramax, Filmfour and UK Film Council)
Will Smith in “The Pursuit of Happyness” (Sony Pictures Releasing)
Forest Whitaker in “The Last King of Scotland” (Fox Searchlight)
Tror: Whitaker
Hoppas på: Gosling
Performance by an actor in a supporting role
Alan Arkin in “Little Miss Sunshine” (Fox Searchlight)
Jackie Earle Haley in “Little Children” (New Line)
Djimon Hounsou in “Blood Diamond” (Warner Bros.)
Eddie Murphy in “Dreamgirls” (DreamWorks and Paramount)
Mark Wahlberg in “The Departed” (Warner Bros.)
Tror: Murphy
Hoppas på: Alan Arkin
Performance by an actress in a leading role
Penélope Cruz in “Volver” (Sony Pictures Classics)
Judi Dench in “Notes on a Scandal” (Fox Searchlight)
Helen Mirren in “The Queen” (Miramax, Pathé and Granada)
Meryl Streep in “The Devil Wears Prada” (20th Century Fox)
Kate Winslet in “Little Children” (New Line)
Tror: Mirren
Hoppas på: Winslet
Performance by an actress in a supporting role
Adriana Barraza in “Babel” (Paramount and Paramount Vantage)
Cate Blanchett in “Notes on a Scandal” (Fox Searchlight)
Abigail Breslin in “Little Miss Sunshine” (Fox Searchlight)
Jennifer Hudson in “Dreamgirls” (DreamWorks and Paramount)
Rinko Kikuchi in “Babel” (Paramount and Paramount Vantage)
Tror: Jennifer Hudson
Hoppas på: Barraza eller Breslin
Best animated feature film of the year
“Cars” (Buena Vista) John Lasseter
“Happy Feet” (Warner Bros.) George Miller
“Monster House” (Sony Pictures Releasing) Gil Kenan
Tror: Cars
Hoppas på: -
Achievement in art direction
“Dreamgirls” (DreamWorks and Paramount)
“The Good Shepherd” (Universal)
“Pan’s Labyrinth” (Picturehouse)
“Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest” (Buena Vista)
“The Prestige” (Buena Vista)
Tror: Pans Labyrint
Hoppas på: -
Achievement in cinematography
“The Black Dahlia” (Universal) Vilmos Zsigmond
“Children of Men” (Universal) Emmanuel Lubezki
“The Illusionist” (Yari Film Group) Dick Pope
“Pan’s Labyrinth” (Picturehouse) Guillermo Navarro
“The Prestige” (Buena Vista) Wally Pfister
Tror och hoppas på: Children of men.
Achievement in costume design
“Curse of the Golden Flower” (Sony Pictures Classics) Yee Chung Man
“The Devil Wears Prada” (20th Century Fox) Patricia Field
“Dreamgirls” (DreamWorks and Paramount) Sharen Davis
“Marie Antoinette” (Sony Pictures Releasing) Milena Canonero
“The Queen” (Miramax, Pathé and Granada) Consolata Boyle
Tror och hoppas på: Marie Antoinette
Achievement in directing
“Babel” (Paramount and Paramount Vantage) Alejandro González Iñárritu
“The Departed” (Warner Bros.) Martin Scorsese
“Letters from Iwo Jima” (Warner Bros.) Clint Eastwood
“The Queen” (Miramax, Pathé and Granada) Stephen Frears
“United 93” (Universal and StudioCanal) Paul Greengrass
Otroligt svårt, men hmm.... om Babel vinner bästa film får Scorsese den här och tvärtom, eller så skräller det och den går till Paul Greengrass. Argh.

Tror: Scorsese
Hoppas på: Inarritu
Achievement in film editing
“Babel” (Paramount and Paramount Vantage)
“Blood Diamond” (Warner Bros.)
“Children of Men” (Universal)
“The Departed” (Warner Bros.)
“United 93” (Universal and StudioCanal)
Tror: The Departed
Hoppas på: United 93
Best foreign language film of the year
“After the Wedding” A Zentropa Entertainments 16 Production Denmark
“Days of Glory (Indigènes)” A Tessalit Production Algeria
“The Lives of Others” A Wiedemann & Berg Production Germany
“Pan’s Labyrinth” A Tequila Gang/Esperanto Filmoj/Estudios Picasso Production Mexico
“Water” A Hamilton-Mehta Production Canada
Tror och hoppas på: Efter bröllopet
Achievement in visual effects
“Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest” (Buena Vista)
“Poseidon” (Warner Bros.)
“Superman Returns” (Warner Bros.)
Tror och hoppas på: Poseidon.
Adapted screenplay
“Borat Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan”
“Children of Men” (Universal)
“The Departed” (Warner Bros.)
“Little Children” (New Line)
“Notes on a Scandal” (Fox Searchlight)
Tror och hoppas på: Little Children
Original screenplay
“Babel” (Paramount and Paramount Vantage)
“Letters from Iwo Jima” (Warner Bros.)
“Little Miss Sunshine” (Fox Searchlight)
“Pan’s Labyrinth” (Picturehouse)
“The Queen” (Miramax, Pathé and Granada)
Tror: The Queen
Hoppas på: Babel
Best motion picture of the year
“Babel” (Paramount and Paramount Vantage)
“The Departed” (Warner Bros.)
“Letters from Iwo Jima” (Warner Bros.)
“Little Miss Sunshine” (Fox Searchlight)
“The Queen” (Miramax, Pathé and Granada)
Tror och hoppas på: Babel

Må bästa film/tippare vinna!

My summer of love

My summer of love var fin och oväntat bra, lite Mallick mötte Heavenly Creatures som mötte Morvern Callar-stämning light och Wicker Man i någon liten nanosekund. Otroligt snyggt foto! Se!

onsdag, februari 21, 2007

Keep'em coming!

Det här med att skriva i profilen uppe i övre högra hörnet att jag är sorgligt oanställd worked like a charm. Fyra jobberbjudanden på två dagar. (Två större, två engångsknäck.) Ur ren löneförhandlingssynpunkt är det ju förstås ingen bra idé inser jag. Äh vafan, jag får med all säkerhet leva med epitetet "oprövad" ändå tills jag blir lite rynkigare. Kanske ska fortsätta med de tillsynes uttorkande Clinique-produkterna och skippa den där Dior First Wrinkles Soothing Cream så att det syns i ansiktet att jag kan min skit. (<< Här ska potentiella arbetsgivare tänka sig en smiley.)

--

On en helt annan note: I morse satt M och gluttade på gamla klassiska old-school-hip hop-videos på YouTube. I jakten hittade han den här dansanta bäbisen, och jag blev påmind om såren jag fick på ryggen efter att ha överdoserat på Fame och Flashdance och övade breakdance hemma på kokosfibermattan när jag var runt sju eller åtta. Enjoy!


tisdag, februari 20, 2007

bodytoning

Jag har ju som sagt börjat träna lite smått den här sidan nyår. Nytt träningskort, nytt ställe, nya skor, nystart i största allmänhet. Inga nya muskler så långt ögat når dock. Ikväll ska jag agera bodytoning-sällskap. Bodytoning är ungefär den direkta motsatsen till min påse. Den första halvtimmen rör jag mig förvisso som den gamla aerobicsinstruktör jag en gång aspirerat på att bli, den andra halvtimmen står jag förnedrad med de små illgula hundkexen till ettkiloshantlar och försöker få dem över huvudet utan att svimma för att allt blod snurrar runt någon helt annanstans i kroppen och mina armmuskler helt enkelt försvunnit och förvandlats till meningslösa Kermit-tunnisar sen sist. Jaja.

--

Har förresten fått ett rätt roligt erbjudande. Får se hur det går.

måndag, februari 19, 2007

gråtfest

Jag har precis sett sista avsnittet av Six Feet Under. Ja, jag vet att det är helt efterblivet att jag inte sett det förrän nu - men jag och två kompisar har pytsat ut avsnitten lite då och då för att vi inte ville att det skulle ta slut. Det har gått en del pojkvänner, i alla fall för min och Es del, en del långa avbrott och en och annan sorg sedan första avsnittet. Jag kommer att sakna familjen Fischer så mycket! Sättet de haft relationer på, deras sorger och deras känsloliv, deras sexliv - alltihop det mest nyskapande och spännande jag sett på tv på många, många år. Höll jag på att säga, men jag menar någonsin.

Kärlek!

Har tänkt skriva något i några dagar om hur viktigt det är att vara snälla mot varandra, men det har känts så fånigt, det är ju så självklart - och människor blir alltid lite sura på människor som säger naiva, barnsliga och självklara saker. Som på Regina Lund till exempel. Men hörrni, jag gillar Regina Lund. Som fan. I alla fall. Fick nyss en kommentar i bloggen:
Jag har ett minne av dig från HAGANÄSskolan. Du räddade min dag då! Jo, det är sant.
Följande hände för..hmm.. ca..ojoj...12(!)år sedan: Jag hade färgat mitt hår (rött), var grymt missnöjd och trodde att världen höll på att rasa ner på mig, när du vänder dig mot mig från en annan soffa i uppehållsrummet där vi sitter i varsitt gäng och säger; Vad fin du är i håret Malin.
En liten kommentar som jag alltså kommit ihåg länge - tack igen
och jag började nästan gråta. Ridiculous, I'm sure. Men, var snälla mot någon idag! Sprid lite kärlek och gör någon glad. Okej? Och glöm inte bort de där människorna som är bra på att rikta sin strålkastare rakt på dig och får dig att känna dig sedd och omtyckt och som världens bästa, vackraste, mest intressanta människa, de behöver också lite kärlek tillbaka. Och en pytteliten komplimang kan betyda hemskt mycket för någon, även om det bara handlar om något så löjligt som hår på en postfärgbadhairday när man går på gymnasiet.

Eyewitness news - LIVE

En B-vitamin har hamnat på tvären i min hals.

--

Nu, skriva färdigt en bok och inte alls gå och se Apocalypto.

söndag

Söndagen tillbringades med att inte skriva färdigt en bok, inhandla Bonniers Världshistoria, se en halv intervju med Joseph Campbell på Axxess (inspirerande!), halva nya programmet Klick! på Tv7 (inte riktigt lika inspirerande), göra massor av geografiska test, skriva Glamour-recensioner för aprilnumret, bekymra mig lite över helt obekanta bloggbekantas välmående, känna kärlek till hela världen, dricka en lång kaffe mocha på Coffe Cup nere i tunnelbanan och glo på folk, bläddra igenom senaste King och undra om alla herrkavajer verkligen ska vara så där små, agerat bollplank åt M som ska hålla föreläsning/seminarium på tisdag, ätit på tok för många kakor, blivit lite lätt illamående, suttit vid datorn alldeles för sent igen. Ungefär så.

söndag, februari 18, 2007

Ortmark på tv just nu

När jag jobbade på ZTV delade vi kontor med TV8 och Åke Ortmark. Han droppade de bevingade orden

Vad fint det ser ut i studion. Men vad lustigt, ska de verkligen ha svarta peruker på sig?

efter att ha tittat en stund på monitorn som visade vad som hände inne i studion där jag och Camilla Hedén spelade in. Hur stort är inte det?

lördag, februari 17, 2007

chickflick night

Har precis sett Mitt Super-Ex. Den var jätterolig i 41 minuter. Okej, kanske inte Aristocrats- eller Tristram Shandy-rolig, men rolig som i ett par, tre, fyra stycken stora skratt. Sen blev den down right stupid i en handvändning och fortsatte så fram till de två sista minuterna som också var ganska roliga.

Nu: Imagine me & you och/eller My summer of love.

UPPDATERING kl 0.04: Imagine you & me sedd. Nånstans mellan brittromkomfällorna och några helt oförklarliga scener och svackor fanns det nog en ganska söt och (för att hamna på film) ovanlig kärlekshistoria, men framförallt kanske några fina vänskaper.

Hur göra parodi när verkligheten ser ut så här?

fredag, februari 16, 2007

i morse, i en taxi på väg till Hammarbyhamnen

Ronny Svensson pratar film på radio.

Jag: Vilken station är det här?
Han: Du vill att jag ska stänga av eller?
Jag: Nänä, jag bara undrade vilken kanal, det är en kollega till mig som pratar men jag har aldrig lyssnat på det här programmet.
Han: Jasså, du jobbar också med film, tyckte kanske att jag kände igen dig.
Jag: Jag jobbade på Filmkrönikan innan, det kanske är därifrån?
Han: Vad ska man se på bio nu då?
Jag: Hmmm. Senaste Bond-rullen kanske skulle vara något? Beror ju på vad man gillar?
Han: Ja, jo, den var ju min son och såg. Han gillade den.
Jag: Ja, det var helt okej action, inte så Bondig kanske, men...
Han: Tror du det finns såna där på riktigt?
Jag: Agenter? Jo...
Han: Alltså, det är ju en sån där man ska skicka ner till Iran, så de ordnade upp allt det här och vi slapp alltihop.

--

Satt med som studiogäst i MTV:s Mycket mer än müsli i morse och pratade Oscars. Det kändes lite konstigt. Dels för att MTV var en så stor grej när man var liten, och ja, jag vet, det är inte riktigt samma grej idag alls. But still. (Om någon hade sagt att jag skulle vara med i MTV när jag var 10 hade jag tyckt att det var helt fantastiskt. Hade någon sagt till mig när jag var femton att jag skulle få intervjua Dave Gahan hade jag förstås inte trott att det var sant. Men det är ju en annan sak. Eller egentligen inte.) Dels för att jag kände mig... lite gammal. Äh, jag vet inte.

--

Om jag chefade över saker och ting skulle jag ge mig själv ett filmprogram att chefa över. I dagsläget är det dock ingen som ens svarar på mina mail om filmprogramsidéer. Oh well.

Trevlig helg!

--

Förresten. Helgens filmpremiärer according to me:

Bobby: 3
Dreamgirls: 2
Se upp för dårarna: pendlar mellan 2 och 3
Hollywoodland: 3
Little Children: 4 - så om ni ska se en film, se den! Var beredda på ångest och toksvart humor bara.

K Special

Vilken oerhört märklig dokumentär om modellen/krigsfotografen Lee Miller som går på SVT2 just nu. Lee Millers son sitter och spekulerar om huruvida hans mamma blivit våldtagen/utnyttjad av sin pappa, samtidigt som nakenbild efter nakenbild efter nakenbild efter nakenbild på Miller som ung i olika ställningar visas upp i rutan - bilder hennes pappa tagit. Jag sitter alltså eventuellt och tittar på ett dokumenterat incestuöst övergrepp, och bilderna är förmedlade av Millers egen son.

torsdag, februari 15, 2007

Lovestory & 300

Låt er inte vilseföras/frånstötas av ovanstående poster - som är den mest fatala felmarknadsföring jag sett på länge - och gå och se Lovestory på Intiman. Som en film av bröderna Cohen i teaterform. Rafael Edholmsk galenskap, bra livemusik på scen, roligt och lekfullt. Inte en enda bar bringa så långt ögat når. Tror jag. Det är hursomhelst på intet sätt det ladies night-spektakel jag befarade.

--

300 däremot. Mycket sixpacks, slowmotion och läderkalsonger för pengarna. Mer säger jag inte. Eller ja, jag kan ju säga så mycket som att de som på förhand varit peppade av trailern kommer att älska den. De som inte har varit helt sålda kommer inte... att vara helt sålda.

onsdag, februari 14, 2007

Livsavgörande ögonblick

Har ni haft några sådana? Alltså, inte livsavgörande slumpar som gjort att ni hamnat i en viss stad, glidit in på ett visst yrke, träffat en viss människa eller så - utan ett livsavgörande ögonblick som förändrat hela ert sätt att se på saker och ting?

Jag tänker på mitt livsavgörande ögonblick ganska ofta, särskilt när man hör eller läser om eller pratar med deprimerade människor, eller känner sig under isen själv. Jag var 20, och min dåvarande pojkvän bodde kvar i Frankrike, jag hade åkt hem till mina föräldrar någon månad för att jag inte hade några pengar. När jag ringde och berättade att jag köpt en biljett tillbaka till Lyon sa min polare (som delade lägenhet med min dåvarande) Kommer du hit för x skull? Alltså, han har skaffat sig ett eftermiddagspök, så det kanske du ska snacka med honom om. Alltså, det här var en snubbe jag var jätteförälskad i, vilket min polare visste. Jag fattar inte riktigt vad hon tänkte. Eftermiddagspök? Det här var en snubbe som fått mig att lifta fram och tillbaka till Lyon med en lastbilschaffis, som fått mig att träna i timmar för att han kallade mig tjockis, det här var en kille som hånglat med en tjej rakt framför mig, lagt på luren i örat på mig när han hånglade med en annan osv osv - utan att jag gjort slut. Ni fattar, jag var dum i huvudet och tänkte inte riktigt klart. Hursomhelst, jag ber min polare räcka över luren till x. Jag och x chitchattar en stund tills jag undrar om det är nåt särskilt han vill berätta? Han säger nävaddå? Nä, men jag hörde något om ett eftermiddagsknull? Ja, jo, vi har träffats några gånger, vaddå då? Okej, jaha, jaja, jag kommer hursomhelst tillbaka på fredag. Vi ses! sa jag och la på luren. Åkte till Lyon några dagar senare och lyckades vara iskall och hålla masken i en vecka. Tills en annan polare bestämde sig för att berätta att x träffat den här tjejen i en månad varje dag och sen övergick till att ljudillustrera hur det lät när x och den här tjejen hade sex. Jag skämtar inte. Jag vet än idag inte riktigt hur den här polaren tänkte. Antingen ville hon provocera fram en insikt om att x verkligen inte var något att ha, eller så var hon plain jävla stupid och/eller elak. Hursomhelst, jag gick hem och spydde, och sen gick jag ut och drack tequila.

Minnesfragment från kvällen: kryper bakom bardisken och yrar om att jag tappat en lins, beklagar mig hos barägaren (som jag kände) och undrar hur tjejen sett ut, om x tagit dit henne blablabla över till mig tokgråtandes och kräkandes i en buske skrikandes till x hur fan kuuuuunde du gråtgråtgråt BLÖRGH UÄÄRGH över till mig övergiven i samma buske BLÖRGH över till mig krypandes hem, förbi en piketbuss med franska poliser som skriker hora efter mig (gee thanks, just what I needed) kommer hem, träffar mina polare i hissen, de är på väg ut för att leta efter mig och säger typ att x verkligen gillar mig, men att han har svårt att visa det. Nä? Verkligen? säger jag och ramlar raklång in i hissen. Åker upp till vår lägenhet, där jag håller alla vakna en lång stund med mitt rantande och mitt hysteriska gråtande och skrikande tills allting plötsligt blir helt klart och väggarna slutar snurra och jag kommer på en sak: Jag kommer att komma över det här. Och blir helt lugn. Och kall, för vad är poängen med alltihop? Is that all there is? Det var som jag har för mig att det ultimata straffet i Liftarens guide till galaxen var: man slungades ut i världsrymden i en piconanosekund och såg jorden på håll och hur liten den var. Jag minns att jag inte kunde sluta skratta, jag skrattade hela natten, långt efter att de andra hade somnat. Dagen efter gick jag till jobbet och ljudillustratören sa hur är det med dig idag? du var så jävla full igår och jag svarade ja, jo, nä, det är okej och sen fortsatte jag att servera läsk och pizzor till otrevliga franska småbarnsfamiljer och allting var helt annorlunda.
Tänkte skriva något om att någon borde byta skiva inne hos Marcus Birro men så i jakten på artikeln han skrev om läste jag att en svensk skådespelerska är död (skrev först namnet, men tog bort det, vill inte att någon vän eller avlägsen släkting ska få veta genom att läsa här) och kom av mig. Kanske för att hon var ungefär lika gammal som jag. Kanske för att jag vet att hon har barn. Kanske för att jag är en otäck gam. Eller så bearbetar jag otäcka saker i tidningerna genom att prata om dem. Jag vet inte.

Mer Pirate Bay

Läs Vanity Fair-artikeln om Pirate Bay.

tisdag, februari 13, 2007

Hot Fuzz...

... var tyvärr en besvikelse. Jag hade av någon anledning fått för mig att jag skulle rulla runt på golvet, kissa på mig och slå mig på knäna av skratt. Men nej. Tänk Kopps med mer muskler, högre budget, mer vapen, mer låtsasblod och några fler lyckade skämt.

Måste se om Shaun of the Dead känner jag, har för mig att jag skrattade mig fördärvad.

Édith Piaf


Såg La vie en rose i morse, filmen om Edith Piaf. Vad jag tycker om själva filmen vet jag inte riktigt än - lite för klassiskt upplägg, lite för märklig blandning av pianodrama och mustig bordellbuskis i inledningen kanske, lite för mycket tearjerker mot slutet kanske. Men det är gripande, helt klart. Vilket liv. Hur skulle man inte beröras av en historia om ett barn som överges av sin mamma, dumpas av sin pappa på bordell, blir blind under en period av sitt liv, blir meddragen på cirkus, växer upp, förlorar ett barn, sjunger på gatorna, blir upplockad och får sjunga på finare lokal, den man som plockar henne från gatan mördas, hon blir anklagad för medhjälp, mer eller mindre alla hon bryr sig om rycks ifrån henne, hon kämpar med alkohol, går upp på scen trots brutna revben efter en bilolycka, blir beroende av morfin på grund av smärtan, hennes stora kärlek dör i en flygolycka, hon kämpar med reumatism och sjukdomar och ännu mer droger och stapplar efter allt detta upp på en scen och sjunger Non, je ne regrette rien?

Det finns en liten scen i filmen där hon träffar Marlene Dietrich. Edith Piaf och Marlene Dietrich i samma rum. Samtidigt. Ni förstår ju.

En annan scen, en reporter och Piaf på en strand:

Vad ger du för råd till en kvinna? Älska!
Vad ger du för råd till en ung kvinna? Älska!
Vad ger du för råd till ett barn? Älska!

--

Igår: Vincente Minnellis Illusionernas stad på TCM. Man glömmer ibland bort hur vågade filmer Hollywood gjorde förr, och vilka ämnen de faktiskt tog upp. Se den om ni får tillfälle!

--

Ikväll: Hot fuzz.

måndag, februari 12, 2007

The end of blackness

Reel pop uppmärksammade också det här Colbert-klippet om Obama och The end of Blackness:


Oscars-hyss

Såg nyss att Reel Pop uppmärksammade Pirate Bays Oscars-hyss igår. Jag som känner mig kriminell bara av att länka dit. Oh well.

några små och snabba

Apropå det jag skrev här om hur skärrade många fortfarande blir av andras sexualitet, och då särskilt skådespelares, titta på det här fantastiska klippet med Anne Heche hos Letterman från i september. (Hittat hos Karolina Ramqvist.)

EDIT: Fan, klippet fanns inte kvar. Ska kolla om jag hittar det någon annanstans. Det gjorde jag: Här finns det, något kortare, och bara nästan lika fantastiskt.

--

Såg ni dokumentären om pojken som levde 12 år i en plastbubbla i helgen? M och jag var helt förstörda efteråt. Att göra humor av det livsödet, som t ex Seinfeld gjorde, känns helt sjukt. Så sorgligt att man blev trasig.

--

Marianne Ahrne skriver bra om missen att inte ge Darling pengar i DN idag. Sånt skulle jag vilja läsa oftare. Filmkonsulenter som förklarar varför de gett eller inte gett pengar till en viss film.

--

Ibland funderar jag på hur det skulle gå för mig om jag var med i någon tevefrågesport, och undrar om jag helt skulle tappa ansiktet. Det skulle jag nog. Jag har inte sett eller läst alla klassiker, långt ifrån, är uselt insatt i... ganska mycket och nu är det bevisat att jag är usel i geografi. I det här testet (via Mathimlen) hade jag 67% rätt och placerade länderna 97 miles fel. Måste drillas hårdare. Ska göra om testet med detsamma, sen ska jag köpa Bonniers Historiska Atlas och råplugga.

EDIT: Nu har jag gjort testet ett gäng gånger, och kan nu stolt säga att jag haft 96% rätt och 5 respektive 4 miles fel de senaste gångerna. Det kanske finns hopp?

--

Nya Kexchoklad, med mörk choklad, är skiten.

lördag, februari 10, 2007

Ahhhh mina ögon!

Jag såg precis Jimmy Jansson dansa Kevin Bacon-dansen!

Darling, The Guardian, Melodifestival

Såg Darling igår och förvånades över tre saker:

1. Medelåldern i publiken var kring 50. Varför då?
2. Michelle Meadows öppnade inte munnen när hon pratade. Och jo, jag fattar att det var meningen och att det fanns en poäng. Men ändå. Och ja, vissa av er tycker att jag kastar sten i glashus, pratar som en kratta och allt det där. So be it. Go ahead och håna mig.
3. Lillkillen från Ebba & Didrik - den onda, bortskämda, ledsna som jag blev kär i istället för i Didrik - var ju med! För det måste väl ha varit han som spelade Nico?

Darling var fin, se den! Michael Segerström var extrafantastisk!

--

Såg sen The Guardian och förvånades över en sak:

1. Att den inte var så dålig som jag fått för mig efter att ha sett en del recensioner. Den var ju inte direkt ett nyskapande mästerverk på något sätt, men helt okej. (Undrar förresten hur mycket tips Ashton fått från Demi vad gäller hård fys-film?)

--

Ikväll: Melodifestival. Regina Lund, Lustans lakejer, The Ark! Ben & Jerrys-glass! Kärlek! Vila! Och helst bli frisk från min förkylning.

--

Började förresten läsa på Khemiris Montecore häromdan, och jag vet efter 42 sidor ärligt talat inte om jag fixar att läsa vidare. Språket var inte riktigt kompatibelt med mig kände jag.

--

En grej till: Om man drömmer att man blir skjuten i magen med två skott, kravlar sig hem, ingen märker att man blivit skjuten, sen säger man till nån, ens granne kommer dit, visar sig vara läkare, visar sig vara läkare med blodskräck vilket innebär att han håller för ögonen när han drar en skalpell över min mage för att snitta upp mig för att få ut kulorna, snittar för löst, sen tar i och alllting i min mage bara väller ut åt alla håll och när han till slut lappar ihop mig är det fortfarande grejer som sticker ut, och jag tänker undrar om jag får ett ärr? vad betyder det då?

fredag, februari 09, 2007

stenålder vs nollnolltal


Sitter och skriver om hur hbt-världen skildrats på film genom tiderna, om hur det gått för skådespelare som spelat bögar, transor eller flator, hur det gått för skådespelare som kommit ut, vad som sagts och skrivits om dem och vilka typer av roller de fått spela eller ansetts som trovärdiga i osv osv, gör min vanliga bloggvända och klickar av en slump för första gången på länken till queertydexos sida. Och hittar den här artikeln. Det är fortfarande idag dåligt för skådespelare att komma ut, eftersom de ofta inte i sådana fall får spela huvudroller - och inte heller anses trovärdiga eller lämpliga för roller i tradromantiska komedier eller dramer. Med samma argument kan alltså inte en kvinna och en man som inte är ett par i verkligheten spela kära i varandra. Stenålder.

On en annan note tittade jag på senaste UFC igår - och upptäckte till min förtjusning att ölstinna, Jenna Jameson-älskande, Red Bull-drickande män (som publiken ändå till största delen verkar bestå av) förväntas titta på reklam tryckt över tajta, muskulösa kampsportsrumpor och gigantiska kukpaket i väldigt små byxor. Där snackar vi framsteg. Jamesons pojkvän Tito Ortiz går till och med i spetsen för utvecklingen.

Kommentatorslingot är också, i sammanhanget, fantastiskt:

He has sucked him in to a corner, and is now about to mount him. X has had trouble with huge men in the past, but now he is indeed on top of the situation. Look at them go!

(Någon som btw vet var man kan hitta UFC-liknande fighter, men med kvinnor?)

torsdag, februari 08, 2007

suburban angst


(Sa igår att jag skulle posta en bild på min pappas gamla klocka som jag hittade i en låda häromdagen när jag storstädade, apropå superkryps klock-köp. Slår två flugor i en smäll och skriver i samma bloggpost om nyss sedda Little Children. Det är inte så långsökt som det låter.)

Den börjar med klocktickande. Ett högljutt, klaustrofobiskt klocktickande, som i what you're about to see is filled with Angst. Fortsättningen är som att långsamt, långsamt bli överkörd av en ångvält, slängd i iskallt vatten, släpad efter ett tåg, slagen precis i solarplexus så att du inte kan andas om du inte tar det väldigt, väldigt lugnt och sen blir du dumpad framför en förstoringsspegel i elakt lysrörsljus. Du kommer inte undan och du ser varenda jävla por. Hur lever du ditt liv? Har du fastnat? Är du fortfarande hungrig? Vill du mer?

So not what I needed right now. Men, jävligt bra film. Lite övertydlig då och då kanske, men bra.

--

Blev sugen på att läsa Madame Bovary.

--

Rensade mitt skrivbord i storstädningshetsen. No more Mr Crazy Professor. Underst hittade jag en lapp från en lyckokaka jag fick under bröllopsresan i NY:

You are the master of every situation.

Skönt.

onsdag, februari 07, 2007

Nr 44

En kompis tipsade häromdagen om att jag var med på en lista över "Sveriges 50 sexigaste personligheter" i tidningen Pause. Alltså sexigast som i "inte titta på" utan "inre egenskaper". Jag har mig veterligt aldrig befunnit mig på någon lista överhuvudtaget. Jag har däremot varit med i import/export-rutan i Slitz en gång för något år sen eller två. De ville byta ut mig mot en bikinimodell från Brasilien. Hursomhelst, jag köpte Pause på lunchen och upptäckte två saker:

1) det stod att jag "besitter encyklopedikunskap man inte kan låta bli att beundra" (oj, tack - men njä?), "är något av det mest läsvärda man kan hitta i bloggosfären" (tack, tack, vad roligt!) och att det jag skriver på något sätt skulle kunna liknas vid Linda Skugge (?).
2) att jag var nr 44 och att Orvar befann sig på nr 11.

en varning och två tips

Är fortfarande fnissig efter att ha börjat dagen med att se The number 23 med Jim Carrey. Så dålig att det mot slutet blev underhållande.

Det börjar med lite plingplongig mysmusik och några små Carrey-ögonblick, lågmälda, but still, allt signalerar myskomedi i någon kvart framåt, sedan barkar det lite grann åt helvete och allt börjar skrika tongue-in-cheek-sifferthriller, och sen barkar det jättemycket åt helvete och man undrar lite grann om det fortfarande är tongue in cheek, om det nånsin var det eller bara har varit plain bad rakt igenom och sen slutar det i total katastrof. På så många olika plan. Slutscenerna var genanta, jag kan inte ens föreställa mig hur genanta de måste varit att spela in.

--

Lyssna på senaste Voccine. Göran Everdahl analyserar Oscarsnomineringarna och tipsar om intressanta Oscarsbloggar. Bland andra den här.

--

Inför Alla hjärtans dag: Gör en Clone-a-willy. Lite Teknikmagasinet-poesi, just for you:
Klona ditt favoritorgan! Först gör du en avgjutning i formmassan. Häll därefter gummiblandningen i formen och fäst vibratorn. Låt stelna i 24 h och du har en perfekt avgjutning där vare kurva och åder på originalet finns med. Klonen ger oändligt många möjligheter: Du kan ge kroppslig njutning åt alla som åtrår dig, utan att du själv behöver kopulera likt en avelstjur. Kanske din partner inte har uthålligheten som önskas? När det verkliga exemplaret gjort sitt är det bara att låta kopian ta över. Och är du möjligtvis ovanligt välutrustad, eller kanske en åldrande alfahanne och framgångsrik författare/journalist/programledare med särskilt intresse för jakt, kan du göra dussintals avgjutningar för att sälja dyrt på eBay! Har du inte överskattat din egen dragningskraft och perfektion lär du bli rik som ett troll.

måndag, februari 05, 2007

Brick

Vad är grejen med Brick? Varför har den fått så många att gå upp i indiebrygga? Jag orkar knappt se klart den. Låtsassmart och låtsassvår. Framförallt tråkig.

UPPDATERING kl 1.33: M myntade precis uttrycket posörindependent. Exakt så.

lördag, februari 03, 2007

lördag

Var på Nöjesguidens Stockholmspriset-fest igår. Söp mig tråkig, kände mig inte riktigt hemma, fick mina händer uppvärmda av en tjej som visade sig vara guldsmed, skrattade mig fördärvad åt en kille som gjorde en Haddock-vurpa på en isfläck, somnade med kläderna på, vaknade och var tadaaa inte så bakfull som man hade kunnat vänta sig.

Idag: Fika, chips och dip, godis, Hotet inifrån (tråkig), Screen Actor's Guild-galan, lite melodifestival och Man Thing (beyond crap bad x 2). Ohhh, nu börjar Wise Guys på TCM.

fredag, februari 02, 2007

Half Nelson

Om ni ska se en film på bio i helgen, låt det bli Half Nelson. Den fick 3/5 i DN, Expressen och Aftonbladet, men 4+/5 av mig i Glamour och 5/6 i SvD. Den är riktigt jävla bra, Ryan Gosling och Shareeka Epps är båda helt fantastiska. Vad gäller Epps har jag aldrig sett en sådan pondus hos en så ung skådespelare nästan någonsin, hennes ansikte är helt otroligt. Den första minuten är kanske lite väl mycket Döda Poeters Sällskap - men resten... Vilka karaktärer, vilket modigt och klokt manus! Så här i efterhand vet jag inte riktigt varför den inte fick full pott. Se!

--

The Queen verkar däremot genomgående få högre betyg. Jag tyckte att den var rätt trist, och hjortslaktscenen? Come on!

torsdag, februari 01, 2007

Göteborgsfacit

På 2 1/2 dag lyckades jag inleda filmen Destricted (gick bra), bli intervjuad två gånger om ungas sexualitet på film, se sex filmer och en novellfilm - Pasolini next to us (inte så bra), Hata Göteborg (charmig), Driving Lessons (småcharmig), Art of crying (gillade inte alls), Reprise (tokigt jävla jättebra), Infamous (varmare än Capote), Lucky Blue (lite söt) - vunnit en filmquiz, föreläst om ungas sexualitet på film inför 320 lärare (gick strålande) och hängt kvar på en halv skolbio-föreläsningsdag om ungas sexualitet på film (och kommit fram till att alla skolor borde hyra in mig för att prata istället för halvmossiga genuspedagoger), gått på ett seminarium om filmfinansiering (mästerligt lett av Roger), blivit tipsad om musikbloggen fluokids och blivit väldigt nyfiken på filmen This film is not yet rated. Två och en halv ganska bra dag.

--

Idag har jag tränat för andra gången på kort tid, det här kanske faktiskt kommer att hålla? (Nästa gång ska jag försöka komma ihåg att äta något innan, så kanske jag slipper svim- och kräkkänslorna och de dansande färgplupparna framför ögonen.)

--

I morgon: Barbet Schroeders Général Idi Amin Dada: Autoportrait på Cinemateket.

--

M postade btw ett fantastiskt roligt straight-to-video-klipp från det glada 80-talet i morse. Se det, och få en dos uselt videovåld med bl a Cynthia Rothrock! Lägg märke till våldsmorrandet.