Mama +++

Regi Andy Muschietti, med Jessica Chastain, Nikolaj Coster-Waldau, Megan Charpentier.

SKRÄCK

Börskrasch. En man får en psykos och två små barn lämnas ensamma i en ödslig stuga i skogen. Fem år senare hittas de i samma stuga, smutsiga och förvildade. Har barnen verkligen klarat sig ensamma? Vem är ”Mama” som de pratar både om och med under läkarobservationerna? Till slut får de följa med sin farbror och hans inte helt barnförtjusta flickvän Annabel (Jessica Chastain) hem. Där någonstans börjar ”Mama” spreta. Filmen förpestas av den sunkiga syn på moderskap som genomsyrat mycket av de senaste årens latinoskräck. Annabel börjar som “omoderlig” - hon är kylig, har kort, svart hår och mycket kajal, blir glad när hon kissat på sticka och resultatet är negativt, kan inte handskas med barn, serverar färdiglagat ur burk - och slutar som varm och öm Mamma. Samtidigt serveras oerhört effektiv skräck. Lågintensiv, långsam, krypande. Sedan, tyvärr, ett totalhaveri till effektströsslat slut där man ofrånkomligen får se för mycket. Men fram till dess får man lära sig den hårda vägen att förvildade filmbarn som saknar kunskap om hur man för sig och rör sig ute i världen är några snäpp värre än vanliga skräckfilmsbarn.