tisdag, mars 17, 2015

Berättelsen om Askungen ++

Regi Kenneth Branagh, med Lily James, Hayley Atwell, Helena Bonham Carter, Cate Blanchett, Stellan Skarsgård m fl

SAGA


Flickan Ella har en fin uppväxt med sin mamma och pappa, men båda dör tidigt och hon blir lämnad ensam med en elak styvmoder, två hemska styvsystrar och en styvkatt som heter Lucifer. Hon får slava, sova på golvet framför eldstaden för att hålla sig varm, har möss som enda vänner. Till dess förstås att hon stöter på en prins och en god fé, åker förvandlad pumpa, går på bal, tappar en glassko och sedan lever lycklig i alla sina dagar.


Regissören Kenneth Branagh och manusförfattaren Chris Weitz har gjort några välbehövliga modifikationer på Disneys animerade version av "Askungen" (1950), men har ändå varit den förvånansvärt trogna. Nästan underligt trogna med tanke på alla de fint moderniserade versioner av gamla sagor som kommit de senaste åren. "Alice i Underlandet", "Frost", "Maleficent", "Trassel" och "Snow White and the Huntsman", för att bara ta några exempel.  


I "Berättelsen om Askungen" är det knappast tal om något i stil med avskurna tår eller hälar för att få på den där glasskon, det mesta är väldigt snällt – bortsett från sorgliga scener när mamman dör, och grymheterna när styvmodern och styvsystrarna sliter av Askungen hennes nysydda balklänning – och filmen har också ett fint budskap om att det är viktigt att vara snäll. Det är det ju, även om Ella/Askungen tar i lite väl.


Cate Blanchett som styvmodern är definitivt den största behållningen, det är tydligt att hon och Branagh haft roligt med rollen och de utstuderade elakheterna. Rob Brydon ("The Trip") gör ett roligt litet slapstick-inhopp som porträttmålare, Helena Bonham Carter är väldigt mycket Helena Bonham Carter i rollen som den goda fén. Övriga skådespelare verkar ha ringt in prestationerna, och vad gäller den där omdebatterade, hårt åtdragna korsetten runt Askungens midja känns det både onödigt och ogenomtänkt i en barnfilm 2015.


På alla visningar går också en liten "Frost"-film på sju minuter, "Frostfeber", som förfilm – och det hade förstås kunnat vara en stor bonus. Så synd då att den är så förvånansvärt mjäkig i förhållande till "Frost".

(Publicerad i Aftonbladet.)

Inga kommentarer: